Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Spånerier ang skapande
Konsten uppstår i tankevärlden, det är där den föds och utvecklas, ibland på teoristadiet men i vissa fall visualiserar jag en färdig slutprodukt beroende, på detaljrikedom osv. Det finns skillnader där, ibland kan de födas en bild, något rent visuellt och dekorativt medan det i andra fall kan handla om en berättelse eller känsla jag vill ge uttryck för. I det sistnämnda fallet blir det då en fråga om att komma fram till material, hur man på bästa vis kan gestalta tanken. Det kan också vara rent experimentellt, en nyfikenhet och ett sökande. Vad händer om man gör såhär? Hur funkar dessa material tillsammans? Går det att blanda oljefärg med kaffe eller hur reagerar folk om man ställer sig på plattan och delar ut broschyrer som uppmanar folk att börja föda upp och äta marsvin? Ett spåneri utan direkt syfte, en lek med verkligheten på ett mentalt stadie.

Konstnärer jobbar ofta gratis, på vinst och förlust. För att vara konstnär innebär inte direkt att man kan livnära sig på det man gör. I princip så levererar man en produkt för en marknad som är ganska smal, en marknad som ändrar smak och där man kan gå från relativt stor till ointressant på ett kick. Du skapar något som du inte vet om någon annan faktiskt vill ha. Men det är heller inte därför vi gör det, vi gör det för att vi behöver, för att vi älskar det vi gör och för att vi tror oss ha något att förmedla.

Jag funderar över vikten av mitt skapande och jag resonerar som så att jag har något att berätta, kanske gör jag det för döva öron men det är min historia och jag behöver få den ur mig annars förgås jag. Om jag har publik spelar egentligen ingen roll. Jag måste göra detta. Det är inte ett intresse det är ett behov. Ett sätt att förhålla sig till den ofta så omänskliga omvärlden och min egen existens. Det är ett sätt att andas för mig. En röst som inte går att tysta.


Bilder från ett pågående projekt, testar mig fram med olika material.

Upplagd 2017-02-02
äldre inlägg
senare inlägg

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 2709 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete