Gång på gång har hon rituellt upprepat samma motiv i ett antal målningar som gestaltar livets mest betydelsefulla ögonblick. I utställningen Hon i fyra akter bjuder Ylva Ogland in betraktaren att dela några av sina mest privata upplevelser. Bland annat får vi ta del av hennes pappas heroinmissbruk och död men även ljusare minnen(men minst lika känsloladdade) som hennes båda döttrars födslar. och sällan har jag stött på konst som berört mig på så många plan! En stark utställning som jag varmt hade rekommenderat om det inte vore så att den tyvärr är slut. Mer info finns här