Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Nathalia Edenmont @ Sven-Harrys
Nu tar jag på mig den noppriga konstkritikerkoftan och serverar er en liten sammanfattning av mina intryck av Edenmont på Sven-Harrys:

När Nathalia skapar sina bilder så gör hon det ofta med sin egen historia i åtanke och vissa bilder kan vi en första åsyn verka ointressanta men tillsammans med hennes berättelser får de en ny dimension. Hon skildrar sin barndom, sin ångest och längtan på ett hjärtskärnade sätt som sätter spår i betraktaren.

Skärpan och kompositionen. Kontrasten mellan den avgrundsmörka bakgrunden och de starka färgerna, ja precis allt är perfekt komponerat och ger intryck av att Edenmont vet vad hon gör. Det känns genomtänkt och smakfullt även om det ibland är motbjudande att titta på.


I Behind the scenes(2009) Kan man påstå att hon leker med döden, bokstavligt talat. Meghan Dailey(författare) skriver angående bilden: "Sanningen i konsten, såväl som i livet, är ofta både vacker och fruktansvärd på en och samma gång, tycks Edenmont vilja säga, att påstå något annat är att missa en viktig sanning om båda".



Ett detaljfoto från verket Enemy(2009). Det är Nathalia själv på bilden, hon ligger på rygg och håller ett tjockt rep i ett järngrepp i händerna och med sin högra fot tar hon sedan spjärn mot repet för att dra åt snaran i andra änden som ligger runt hennes egen hals. Som för att ta sitt eget liv. Brevid fotot sitter ett ark med texten "Livet är kort, men kan upplevas plågsamt och för långt. Skall man själv bestämma när det skall avslutas?" En relevant och svår fråga som får mig att komma att tänka på ett par rader ur Ola Magnells låt vällingklockan(1977) "En del får barn som kuvas och en del får barn som stör. En del får barn som går och undrar vad dom lever för".



I verket Only Child(2012) gestaltar hon sin längtan efter att få barn. Med ett köttstycke kryllande av feta vita larver ger hon intryck av att hålla självaste döden i famnen. Här står mitt sällskap Kerold och pekar och i mitt huvud kan jag höra honom med lätt uppgiven ton yttra kommentaren "Åh fy fan vad äckligt".



Hennes fjärilsfoton är dock av det mer lättsamma slaget. De för tankarna till värme, liv och rörelse. Här är en detalj från vackra Metamorphose(2013). Utrotningshotade eller ej så är dessa fjärilsvingar otroligt dekorativa i all sin färgprakt. Men även i sin lättsamhet så är dess bilder bisarra, det är ju faktiskt delar av döda djur hon har byggt uppbilderna av.


Nu har jag bara visat er lite av av hennes kanske mest kontroversiella verk, vill ni se mer och lära känna Nathalia Edenmont bättre så rekommenderar jag ett besök på Sven Harrys. Utställningen pågår tom 16 mars och mer information hittar ni här.

Jag gick dit med hopp om att äcklas och hänföras och gick därifrån nöjd!


Upplagd 2014-01-26
äldre inlägg
senare inlägg

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 1605 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete