Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Äpplet faller ofta inte långt från trädet?!
Det är inte konstigt att barn till missbruakre ofta följer sina föräldrars fotspår. Har man sett sin pappa eller mamma dricka sig berusad varje dag i hela sitt liv så tycker man inte att det är speciellt konstigt att "knäcka en bärsa halv två en onsdagseftermiddag"
Folk behandlar ofta barn till missbrukare annorlunda också, låter kanske inte sina egna barn leka med dessa eller säger till de egna barnen att hen är det synd o så du får vara extra snäll mot hen i skolan. I varje fall så förväntar sig folk inte så mycket utav en. Är det så konstigt då, att man faller in i samma missbruk själv? När missbrukarna är de enda människor som behandlar en som en likvärdig, när man trivs bäst i missbrukarnas sällskap där man inte bli annorlunda behandlad och ingen har fördomar för att man är annorlunda. För man känner sig kanske mer bekväm på en starköl i handen på en parkbänk än än vad man gör i ett "fint" sällskap på en tjusig middag.




Men jag vill på inget sätt påstå att man skylla sina egna problem på sina föräldrars bristande förmåga att fatta sunda och långsiktiga beslut. Som vuxen är det ens eget ansvar att ta vara på sig. Det är nog en hel del man kan skylla på sina föräldrar men när man som vuxen själv tar första steget mot samma missbruk så får man kanske tänka efter vad man gör och vart man vill komma. Sen finns det ju barn som drivs in i missbruk av sina föräldrar, det finns inte ord för att beskriva hur mycket det äcklar mig. Jag kan inte förstå hur man kan göra så mot sina egna barn.

Upplagd 2013-02-03
äldre inlägg
senare inlägg

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 8347 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete