Utanförskapet.
När man inte har jobb så står man lite utanför, man betalar inte skatt, man har inget vettigt att göra om dagarna, man har inte råd att följa med vänner på aktiviteter mm. Man känner sig som en fästing. Man får lite av en klump i magen varje gång någon frågar vad man jobbar med och man blir tvungen att svara att man är arbetslös. Man kan säga att man är arbetssökande eller "mellan anställningar" istället om man vill men innebörden är densamma.
Det är därför ganska skönt att vara på Miroi, på detta vuxendagis så får man träffa likasinnade.
Här är vi alla samma. Lika mycket värda. Vi delar samma situation och samma känslor.
Men vi är fortfarande utanför även här. Det är fortfarande vi och dem.
Vi och Jobbcoacherna. De försvinner in på kontor på rasterna, de äter lunch på restaurang och personalrum bekom stängda dörrar. De blir inte för personliga med oss. De är inte här för att vara våra vänner utan våra chefer. Vi är underlägsna dem.
Upplagd 2012-06-12