Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Måndagsångest
Jag tänker och tänker och tänker, min hjärna maler på mest hela tiden, jag analyserar andra och jag analyserar mig själv. Faktiskt så tycker jag att jag har lärt känna mig själv ganska bra under de senaste åren. Jag har listat ut varför jag är som jag är. Varför jag ogillar en del saker, varför jag tycker om vissa saker. Varför jag dras till en viss typ av människor och varför jag springer från andra. Men det jag aldrig lyckats komma underfund med är vad jag egentligen vill med mitt liv. Hur jag vill leva mitt liv. Vart jag vill leva mitt liv.

Så länge jag kan minnas har jag alltid haft otroligt svårt för att bestämma mig. Jag har bra fantasi och inlevelseförmåga vilket gör att jag väldigt noga kan tänka mig in i de konsekvenser olika val kan få. Men jag kan ändå vela och vela hur länge som helst. Min oförmåga att fatta beslut är något jag starkt ogillar hos mig själv. Jag önskar att jag kunde vara mer bestämd, att jag visste vad jag vill. Jag är så ofantligt trött på att känna mig vilsen. Jag vill känna en inre trygghet, jag vill känna ro. Jag vill kunna slappna av och sitta ned och läsa en bok, det var länge sedan jag kunde det.

Så fort jag bara tittar på bokhyllan och alla olästa böcker jag har så känner jag mig stressad. Det måste bli något av mig snart. Jag måste komma någonstans. Jag måste bli någon att räkna med. Men framförallt så måste jag sluta sätta en sådan enorm press på mig själv att bli den perfekta människan, perfekta flickvännen, perfekta dottern, laga den perfekta maten mm. Men det är svårt att acceptera sig själv för den man är.

Om jag ska trivas någonstans på riktigt så måste jag trivas med mig själv först. Jag måste vara trygg i mig själv och sluta söka trygghet hos andra. Men kanske är det dax nu att skaffa en tid hos en riktigt hjärnskrynklare, någon som kan hjälpa mig att finna min väg och lista ut vad jag vill och vem jag är. För jag är trött på att grubbla och vela och trött på att inte veta. Jag vill vara stark och trygg och snygg. Jag vill hitta min plats i livet. Min väg.

Upplagd 2012-05-14
äldre inlägg
senare inlägg

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 1790 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete