Tratt!
Jag har funderat mycket på allt märkligt jag varit med om under min uppväxt. Allt märkligt jag kan berätta. Om droger, inbrott, stulna tvättmaskiner och bortsprungna minigrisar. Jag skulle vilja rita allt och skriva allt. Jag skulle vilja göra en barnbok för vuxna. Att skratta åt, att gråta åt. Man kan vara med om allt detta knasiga och ändå bli relativt "normal"
Att missbrukande föräldrar inte behöver betyda att man har en olycklig uppväxt. Att det inte behöver vara synd om oss som haft en annorlunda barndom. Vi har sett och varit med om så mycket knasigt, så mycket spännande och fått en mer nyanserad bild av världen.
Här är ytterligare en bild ur skissblocket. Angående mina tankar på att tvångsmata min taniga slitna pappa.
Naivt tecknad. Som av ett barn. Men barn är vi alla innerst inne och skulle man jobba på att allt skulle vara så jävla snyggt och verklighetstroget hela tiden så skulle det inte bli några spontana knasiga skisser på slitna gubbar med för långa halsar..
Upplagd 2012-03-16