Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
obehaglig nostalgi...
Jag har under dagen funderat väldigt mycket på min uppväxt och jag kände att jag ville göra en bild som symboliserar den ensamhet och det utanförskap jag känt under hela mitt liv. Då kom jag att tänka på ett skolfoto taget i trean eller fyran kanske, där jag sitter helt ensam i ena änden av bänken. Mina klasskompisar som tycks tränga ihop sig för att slippa vara nära mig. Som att jag luktar illa.
Jag vet inte om det var medvetet eller om det bara råkade bli så för jag minns inte tillfället då fotot togs.

När jag som vuxen har hittat det där fotot och upptäckt mig själv på bilden så har jag blivit så himla ledsen.
Jag ser så liten och ensam ut på bilden. Men jag var inte direkt mobbad under min skolgång, mestadels bara utstött. Ignorerad. inte omtyckt. Konstig. Jag passade inte in, åh ni ska veta hur mycket jag ansträngde mig för att passa in!



Jag känner fortfarande att jag inte passar in, men jag är inte längre ledsen över det.
Nu vill jag inte passa in! Under alla år jag ansträngt mig för att bli älskad så har jag tittat,
lyssnat och analyserat människor, det har gjort att jag blivit kräsen istället.
Jag har ett fåtal riktigt nära vänner, och det är jag otroligt nöjd med. Jag är inte ensam!

Upplagd 2011-10-13
äldre inlägg
senare inlägg


3 kommentarer!
2011-10-13Nicole
Det är tråkigt bara att det tog så lång tid att inse att jag inte behövde deras godkännande! Och att jag duger som jag är.

Tack!:)
2011-10-13syndromX
vet inte hur du var då, men det var säkerligen inget fel på dig! du har ju allt det där extra man kan tänka sig uppskatta hos nån. hursomelst så vart det iaf en vacker fjäril av dig som luffsade iväg, och nu är du inte ensam längre. det där vet jag/vi iaf.
2011-10-13annika
Åh, söta du :( Så där kände jag också.

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 9770 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete