Screw this shit I´m going home!
Min hjärna hatar mig, den håller alltid på och försöka förstöra och sätta griller i huvudet på mig. Den brukar vända magknip till magsår, huvudvärk till hjärncancer osv. Det är som att när jag håller på att bli lycklig på riktigt så ska den förstöra det för mig genom att plantera små frön av ondska i huvudet på mig. Jag blir nojig men det brukar gå över efter några dagar, beroende på vad det är, endel små nojor är återkommande. I natt drömde jag att Troll lämnade mig. Jag är helt okej med att drömma om spöken och zombies och skit men detta var fan hemskt på riktigt. Jag orkar inte gå omkring och tro att han inte älskar mig. Jag orkar inte vara rädd att förlora honom längre. Jag vill vara glad att jag har honom istället. BARA glad. Jag vill inte bli en svartsjuk och paranoid bitch. Att vara ledsen och nojig är två väldigt oattraktiva egenskaper. Jag vill fucking byta huvud med någon, eller i alla fall stänga av alla hemska tankar. Eller supa mig full och lägga mig och sova i si sådär ett år eller något.
Så jag är hemma från praktiken idag, jag åkte hem igen. Jag orkar inte låtsas vara hurtig och idag.
Jag har ringt vårdcentralen och de ska ringa upp mig ca 09:15. Jag ska be att få bli skickad till en psykolog eller nått. Jag kan inte fortsätta göra såhär mot mig själv, jag måste prata med någon om det jobbiga och få ut allt innan det blir ett riktigt problem. Jag måste fan få vara lite lycklig på riktigt snart. Jag förtjänar det, tror jag i alla fall.
Och saker har ju en förmåga att gå åt helvete i alla fall även om man inte oroar sig, så det är väl lika bra att passa på att njuta av det som är bra medan det fortfarande är bra. Annars kommer säkert jag se till att det går åt helvete helt på egen hand. Det är bara det att jag aldrig har haft det så bra innan och det är så jävla skrämmande!!!
Men som sagt, mina nojor brukar gå över ganska snabbt. Ikväll är jag säkert skitglad igen.
Jag kommer definitivt radera detta i alla fall. Behöver skriva av mig känner jag. Egentligen behöver jag nog åka hemifrån i några dagar, till mamma eller nått, försöka få lite distans till den lilla bubbla jag lever i. Men det går inte när jag måste jobba. Ett frånvarande butiksbiträde är ett dåligt butiksbiträde. En frånvarande praktikant får ingen anställning.
Men seriöst, jag är tydligen "listad" på vårdcentralen Birka, så jag måste åka dit och fylla i papper om att byta vårdcentral innan jag kan få ett möte inbokat med en distriktssköterska som i sin tur kan ge mig en remiss till en psykolog.
Jag vill ju bara ha någon att prata med idag, eller typ imorgon eller nått. Varför är det så svårt. Varför finns det inget BRIS för vuxna? Eller gör det det?
Fan vad fånig jag känner mig, så otroligt jävla fånig.
I morgon kommer jag att skratta åt mig själv.
Och Troll kommer aldrig att se mig på samma sätt igen för han kommer att bli jättterädd för mig när han läser detta. Eller hur älskling? haha
Upplagd 2011-05-25