Måleri-kramp?
Vad är en konstnärs motsvarighet till skrivkramp? Målerikramp, tecknarkramp? Konstkramp?
Det är något jag ofta får när jag tittar på andras konst. Med andra menar jag mer framgångsrika. Det spelar ingen roll om jag tycker att konsten är dålig jag får "kramp" ändå. Det är väl avundsjuka, missunsamhet och prestationsångest i blandad kompott helt enkelt. Jag vill också skapa något som säljer men jag vill ändå inte måla för att sälja. Det är svårt det där. Det måste bli en bra balans. Man får inte göra för "svåra" tavlor som ingen vill ha men å andra sidan så får det inte vara för dekorativt heller. Dekorativ konst hamnar inte på moderna.
Jag har under perioder i mitt liv hoppats på att hitta en konstnärssjäl att dela mitt liv med, någon som målar själv eller håller på med någon annan estetisk verksamhet. Men det skulle aldrig fungera. Jag är så jävla egoistisk och avundsjuk att jag hade aldrig klarat av att leva med en sådan människa. Om han inte vore jävla dålig på det han gjorde möjligtvis. Men aldrig att jag hade klarat av att få konkurrens inom mitt eget område. Ush.
Jag har i alla fall målat lite ikväll. Jag har även plockat fram lite gammalt och lackat lite(ALLT blir snyggare med klarlack!)
Jag köpte en burk med snabbtorkande, vattenbaserad klarlack på Krauta i fredags. Jag måste variera mig lite ibland, klarlack på spray tar ändå slut så förbaskat fort plus att den inte är så överdrivet trevlig att andas in.
Jag har förresten betalat in årsavgiften till Nybro konstförening nu. Vuxenpoäng?
Ska bli intressant att se hur resultatet blir....
Och så steg två på tavlan:
Och så skissen jag använt som förlaga.
Upplagd 2011-02-07