Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli gammal.
Att tiden ska ta slut, att den ska rinna genom fingrarna och att jag inte ska hinna med allt jag vill göra.
Jag vill inte bli gammal och ångra allt jag inte gjort.
Jag är så osäker på vilken väg jag ska att jag frusit fast i hallen.
Handlingsförlamad i tryggheten inom hemmets fängslande väggar.
Här står jag och trampar vatten medan livet springer förbi utanför.
Det är alldeles för lätt att göra ingenting, det är så lätt att låta bli när man inte måste.
Men om man aldrig hoppar från kanten får man aldrig veta om man kan flyga.
Jag ska hem till Joel och jag ska slita med mig honom till den nya utställningen på Konsthallen. Jag undrar om det finns någon som kan tänka sig att följa med mig på kroki där ikväll. Jag behöver teckna mer. Det är viktigt att stimulera hjärnan! "Ja vad ska det bli av mig?"