Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Att sälja eller icke sälja, att plugga eller icke plugga.
Jag fick det efterlängtade telefonsamtalet precis nyss, damen från biblioteket ringde. Hon som ville köpa tavlan.
Nu är det bara den svåra frågan, vad är rimligt att sätta för pris egentligen. Jag älskar tavlan och varje gång jag säljer något så känns det som att jag ger ifrån mig en liten bit av min själ. Vad är min själ värd? Hur mycket känner jag själv att jag vill ha den där tavlan på väggen och hur mycket är det värt om man jämför med maten jag hade kunnat köpa för pengarna. Om någon faktiskt tycker om mitt måleri så är det väl klart jag ska sälja även om jag inte riktigt tycker att det är för en summa som motsvarar tiden jag lagt ned. Eller?! Klart att hon ska få min konst på väggarna om hon tycker om den!

Jobbigt jobbigt.

Och så till en lite större lite jobbigare fråga. Jag har alltid drömt om konstskola, det skulle vara en väldigt fin merit på mitt CV och det skulle öppna upp dörrar till konstföreningar och konsthallar över hela landet. Jag skulle få massor av fina tillfällen att visa upp det jag gör och framför allt att lära mig att bli så mycket bättre på det jag gör. Jag skulle kunna kalla mig för konstnär utan att tveka på orden.

Innan så har jag resonerat som så att söker jag in på en konstutbildning och kommer in på den så lämnar jag ALLT.
Jag skulle lämna pojkvän och katter och hela faderullan och offra det för MIN skull, för att komma ett steg närmre MIN drömkarriär. Nu till själva problemet. Jag har hittat något som jag inte alls vill offra. Jag skulle inte kunna lämna Troll för att dra till Stockholm och plugga konst. Den möjligheten finns bara inte där! Han är helt fantastisk, jag har aldrig innan hittat någon som jag verkligen trivs att bo ihop med förutom min kära Elin. Jag känner att Troll är min pusselbit. Så vad gör man då? Ger upp drömmen eller hoppas att han ska få för sig att flytta med mig en vacker dag? Pendlar kanske? Jag känner också starkt att jag skulle kunna flytta till hus redan i morgon och bygga en atelje och trycka ut några kids, kanske skaffa några höns och en get som håller gräsmattan i trim. Sen kan jag skaffa jobb som bildfröken och måla hela kvällarna. Det är också en vacker idyll. Konstskola kanske inte alls skulle ge mig något ändå i slutändan? Jag kanske inte ens kommer in hur många gånger jag än söker?! Mina tavlor är ju uppenbarligen inte tillräckligt bra för att mina "vänner" med gångavstånd till utställningen behagar komma och titta ändå.

Men någon gång måste jag nog försöka för jag tror att jag kommer att ångra mig resten av livet annars.

Jag ska egentligen träna nu men jag cyklade hem istället, haha nu har jag fått motionsträning i alla fall.
Extra drygt på FU idag. A var aaaaaasgnällig. Oförskämd sa någon:P
Leon är tillbaka i alla fall, det är ju kul! Eller tråkigt kanske det beror ju på hur man ser på saken. Det hade ju varit bättre för hans skull om chefen på slakteriet inte var en dönick. Jajaja så kan det gå antar jag.

Nu ska jag skrubba bort färg från golvet, eller sova en stund... hmmm...

Upplagd 2010-09-15
äldre inlägg
senare inlägg


6 kommentarer!
2010-09-15Fia
Självklart ska jag komma och måla med dig! :D Jag måste komma igång igen.. inte målat på aslänge..
2010-09-15Nicole
Aaaw ni är så himla snälla ju^^ Jag överdriver lite med min gnällighet och självkritik ibland. Det är så fint med uppmuntran! Och Fia, du som är estetig får komma och måla med mig någon gång när du snart är "hemma" igen :D
2010-09-15Fia
Jag har önskat jättemkt att jag hade kunnat komma och titta på din utställning! Men tyvärr kommer jag till Växjö lite lite för sent :(

Jag tycker som Jess, sök in och se vad skolorna säger.. då vet du iaf vilka möjligheter du har! :)
2010-09-15jess
jag hade drivit dig till vansinne, jag är en rastlös själ. ^^

men en skön bekräftelse icke desto mindre! eller så skaffar du höns, en liten bod och ett torp och klämmer ut ungar med målarfärg på nästippen :D
2010-09-15Nicole
Tack så mycket Jess, jag vill ha sådana som du i Växjö, det hade varit jättefint!^^

Äh får se hur det går, det känns inte som om det vore så troligt att det sker de närmsta 5 åren i alla fall. Att söka in och behöva tacka nej hade nog varit väldigt jobbigt tror jag, men bra ändå på något vis...hmm
2010-09-15jess
'Mina tavlor är ju uppenbarligen inte tillräckligt bra för att mina "vänner" med gångavstånd till utställningen behagar komma och titta ändå. '

dina tavlor är bättre än så! jag hade så gärna kommit och tittat om det inte vore för att jag oftast är lagom pank och bor en del mil ifrån!

vad gäller konstskola tycker jag du skall söka in! bara för att se hur det går. om du kommer in. få lite bekräftelse. så att du VET. så kan du och fina troll planera därefter. det skadar inte :)

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 9048 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete