Sep, 2017
Apr, 2017
Feb, 2017

Dec, 2016
Nov, 2016
May, 2016
Apr, 2016
Mar, 2016
Feb, 2016
Jan, 2016

Dec, 2015
Nov, 2015
Oct, 2015
Sep, 2015
Aug, 2015
Apr, 2015
Mar, 2015
Feb, 2015
Jan, 2015

Dec, 2014
Nov, 2014
Oct, 2014
Sep, 2014
Aug, 2014
Jul, 2014
Jun, 2014
May, 2014
Apr, 2014
Mar, 2014
Feb, 2014
Jan, 2014

Dec, 2013
Nov, 2013
Oct, 2013
Sep, 2013
Aug, 2013
Jul, 2013
Jun, 2013
May, 2013
Apr, 2013
Mar, 2013
Feb, 2013
Jan, 2013

Dec, 2012
Nov, 2012
Oct, 2012
Sep, 2012
Aug, 2012
Jul, 2012
Jun, 2012
May, 2012
Apr, 2012
Mar, 2012
Feb, 2012
Jan, 2012

Dec, 2011
Nov, 2011
Oct, 2011
Sep, 2011
Aug, 2011
Jul, 2011
Jun, 2011
May, 2011
Apr, 2011
Mar, 2011
Feb, 2011
Jan, 2011

Dec, 2010
Nov, 2010
Oct, 2010
Sep, 2010
Aug, 2010
Jul, 2010
Jun, 2010
May, 2010
Apr, 2010
Mar, 2010
Feb, 2010
Jan, 2010

Dec, 2009
Aug, 2009
Jul, 2009
Jun, 2009
Intressetest och tristess
Nu har jag precis genomfört ett intressetest på nätet, ett sådant där jag fick klicka i rutor för att rangordna mina intressen och egenskaper för att sedan få ett antal yrkesanternativ som skulle kunna passa just mig. Till exempel formgivara, art director, inredningsarkitekt eller författare. Sådant jag känner att jag redan vet att jag vill mer eller mindre, jag behöver bara hjälp att nå dit. Eller jag behöver hjälpa mig själv att nå dit för det är det fan ingen annan som kan göra åt mig. Jag är bara väldigt osäker på om Växjö räcker för mig, om jag kan nå mina mål när jag bor här. Det känns väldigt tveksamt. Men till viss del trivs jag här. Det hade varit så skönt att få hitta en plats jag verkligen trivs på och där jag känner att jag vill vara och bo resten av livet samtidigt som jag känner att jag skulle vilja flytta utomlands, bo i flera olika länder, resa och känna friheten. Jag är nog väldigt rädd för att fastna tror jag. Kanske rädd för att binda mig också? Jag vill känna mig fri samtidigt som jag vill känna mig trygg. Det är två ganska motstridiga känslor.

I våras så hade jag tänkt försöka söka till konstfack eller någon annan större konstskola men det blev inte så, ärligt talat minns jag inte varför men det hade förmodligen med Majk att göra. Det var svårt att få tid att utvecklas när jag var med honom, han krävde sin beskärda del liksom.. Det kändes lite som att han stod i vägen. När jag kände inspiration och lust att skapa så ville han alltid att jag skulle göra någonting annat, sitta och glo framför tv:n med honom till exempel eller sova kanske. Han var ganska gnällig när jag ville vara vaken hela natten för att måla, och han verkade inte så intresserad av det jag gjorde heller. Jag behöver nog ha en partner som verkligen tycker jag det jag gör är lika spännande som jag själv tycker, eller i alla fall tycker att det är intressant och kul. Det är så viktigt att man kan dela saker man älskar med den man älskar tror jag.

Men jag vet att jag tänkte att ”nästa år, då fan” Men det känns inte som om det blir av nästa år heller. Jag begränsar mig själv genom att skapa problem, jag tror att jag inte kan eller så vågar jag helt enkelt inte. Jag skaffar hela tiden nya saker som håller mig tillbaka mig istället för att våga satsa på det jag vill. Jag vet inte om jag är rädd för studieskulder eller för att inte ha någon stans att bo. Eller för att inte ”lyckas” Kanske är det inte så viktigt att lyckas heller, så länge jag inte nöjer mig med något jag inte trivs med! Jag tänker och velar alldeles för mycket hela tiden...

Upplagd 2009-12-01
äldre inlägg
senare inlägg

Lämna en kommentar! :)
Namn:

E-post: (frivilligt, kommer ej synas)

Kommentar:

Skriv följande nummer i fältet nedan: 5596 (spamskydd)






tillbaka














Follow on Bloglovin


Instagram






'*elvete